The times they are a changin'

Jag är lyrisk. Har inte riktigt smält att USA kommer att få en svart president, Barack Obama, inom en snar framtid. (Närmare bestämt den 20:e januari 2009) Tja, vad ska man säga? Jag är ganska så mållös. En Film tillägnad den blivande presidenten. Låten som spelas är "The times they are a changin'" av Bob Dylan. En mycket fin och passande låt. Fredrik Wikingsson avslutade gårdagens valvaka med att spela den.

History is in the making...

Historia har skrivits inatt....

...och jag är glad över att kunna säga att jag varit med om det här!

Barack Hussein Obama II har blivit vald till president över Amerika för de kommande fyra åren. Han kommer att tillträda den 20:e januari 2009. Han blir den första demokratiska presidenten sedan Bill Clinton, som satt mellan 1992-1998. Jag och min gode vän Oskar har valvakat det här valet och jag måste medge att det har varit en väldigt härlig upplevelse, synd att jag inte fick dela den med fler. Filip och Fredrik omfamnade varandra då de var klart att Obama skulle bli president och även Oskar har lovat mig en kram då vi möts. Jag såg precis John McCains tal, där han var väldigt respektfull gentemot Obama och hyllade honom. Ett mycket värdigt tal.

Nu ska jag se Obamas segertal, sedan bär det av mot sängen efter denna långa kväll. Under morgondagen kommer ett längre inlägg om det jag ännu inte har tagit upp. Jag vill även tacka Oskar för att han har varit med mig i den här valvakan. Tack! Filip och Fredriks förtjänar även de ett stort tack.
Change we need, And change has come.

Valvaka!

Jag har en valvaka där jag följer främst Filip och Fredriks på kanal5, men även CNNs till och från. Jag samtalar kontinuerligt med min gode vän Oskar på msn. Vi följer detta val tillsammans. Just nu leder Barack Obama med 174-76 över John McCain. (enligt ABC, jag följer de genom nätet, 174-49 enligt CNN som inte är säkra på alla röster än) Demokraterna har nu ett övertag i senaten där de hittills har 52 senatorer. (det lär bli fler) Det lutar åt Obama för tillfället, han har tagit hem ett par viktiga stater och det känns allmänt bra. Jag fortsätter att hålla tummarna.

PS. Bifogar en härlig bild på Filip och Fredrik som spelar de största birollerna, där presidentkandidaterna förstås har huvudrollerna, i denna valvaka. DS.

A skinny kid with a funny sounding name

Barack Hussein Obama II. Rubriken är något han har sagt om sig själv. Denna man. Vilken karaktär! Sådan pondus. Sådan karisma. Sådan Vältalighet. Vilken förändring det skulle bli. Tänk på möjligheterna. Tänk om USA, världens mäktigaste land, skulle få en svart president. Jag skulle inte motsätta mig det. Verkligen inte. Jag uppmuntrar det. Om nu (förhoppningsvis) Barack Obama blir vald till president visar det hur långt USA har kommit när det gäller rasism.

Obama har blivit jämförd med Martin Luther King Jr, den amerikanska medborgarrättsledaren som kämpade för de svartas rättigheter under 50- och 60-talen. Jämförelsen är legitim då det finns likheter mellan dem. Båda är fantastiska talare bland annat. Och så de självklara att de båda är afroamerikaner, väldigt karismatiska och övertygande personer. Jag läste nyligen hur Obama kommer att införliva en utav Luther Kings drömmar. "I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character." Detta sa Luther King i sitt berömda tal I have a dream. Och precis det som tidningen skriver (tror att det var expressen) håller Obama på att göra verklighet av.

I skrivande stund sitter jag och tittar på Filip och Fredriks valvaka på kanal5. De samtalade bland annat om varför valet blir så stort här i Sverige. Ja, det kan man ju verkligen fråga sig. Men. Vem som blir president i USA har ju även stor betydelse för övriga världen. Hur USA, världens enda supermakt, förhåller sig till resten av världen är av stor betydelse för hur världen utformar sig på flera olika plan. USA sätter ofta standarden hur det "ska" vara, och resten av världen följer ofta med. Om USA skulle ha en tydligare klimatpolitik skulle bland annat länder som Kina och Indien känna sig tvingade att följa efter. Ett annat exempel på USAs betydelse är hur finanskrisen, som startade i USA, har spridit sig över hela världen och fört oss in i en lågkonjuktur.

Avslutningsvis. Jag hoppas, och tror, att Barack Obama blir vald till USAs nästa (och första svarta) president.

"Change will not come if we wait for some other person or some other time. We are the ones we've been waiting for. We are the change that we seek."

Oproduktiviteten som präglat denna vecka

Som alla studerande har jag denna vecka haft höstlov. Det har varit en vecka full av slacking. Jag har varit oproduktiv, lat, slö, ovillig, ja synonymerna är många. Innan denna vecka hade man så många förväntningar som inte alls införlivats. Man skulle göra så mycket och även hinna med lite skolarbete. Jag till exempel hade planerat att börja med min rapportskrivning. Tja, vad ska man säga? Knappt ägnat det en tanke förrän idag om jag ska vara helt ärlig. Antar att det finns någon som känner igen sig. Denna slackerlivsstilen som jag har applicerat denna vecka är återkommande då man är skolbefriad. Man bara släpper allt, och visst kan det vara väldigt trevligt att få slappna av. Men. Som sagt är det dessvärre väldigt oproduktivt.

Men. Som en god vän en gång har sagt. Även hjärnan måste få vila. Även då det här uttalandet inte är något annat en bortförklaring för att man har blivit en riktig slacker. (haha, känn dig träffad) Nej men det är faktiskt så, anser jag, att man ska vara en slacker då man har ledigt från skolan. Så till alla er som varit produktiva denna vecka, tvivlar på att det är någon (förutom du då tysken), slappna av och "slacka" helt galet (verb form av slackers) när ni för en gångs skull har chansen! Det förtjänar ni efter hårt arbete i skolan. Men. Nu är tid för förändring då skolan börjar igen.
"Change we need"

Bijan

Denna kommersiella så kallade "högtid"

Halloween. Tja, vad ska man säga? Personligen uppskattar jag inte halloween speciellt mycket. Precis som rubriken antyder anser jag att det bara är en kommersiell "högtid" som endast finns i det syfte att affärerna ska tjäna pengar. Halloween haussas alltid upp så mycket. Man ska klä ut sig, köpa godis åt de barn som kommer och knackar på ens dörr, skrämmas och så vidare. Listan kan göras lång, men det orkar jag inte med. Något som jag stör mig mycket på är det här att man ska skrämmas. Jag menar, vad ska det vara bra för? Det enda det åstadkommer är att man blir rädd. Jag vet inte om jag är ensam, men jag gillar inte att vara rädd. Samma princip med skräckfilmer. Jag förstår mig verkligen inte på dem. Tja, vad ska man säga? Tyckandet är fritt och jag menar inte att ni behöver ha samma åsikter som mig. Men. För mig är det obegripligt varför man vill vara rädd. Nog om det.

Halloween ska dock inte förväxlas med den kristna högtiden alla helgons dag. Alla helgons dag är en dag då man ska hedra de som inte längre finns med oss, och det är väl trevligt att det finns en dag som uppmärksammar det. Till exempel var jag själv idag, även då jag inte är kristen, vid min mormors grav med min familj. Det var trevligt. Nog om mig.

Men. Det finns ju också några fördelar med halloween, även om de är få. Dels kan det ju, ibland, vara kul att klä ut sig. Men. Det förutsätter att man har en bra idé som man genomför till perfektion. Många ser väl även halloween som en ljuspunkt i höstmörkret, vilket även det är en positiv sak.

Som sagt. Åsikten är helt fri. Det här är min, vad är din? (känn er absolut inte obligerade att svara)

Bijan

Tja, vad ska man säga?

Nu är jag i alla fall här. Jag har en blogg. Men. Vad ska jag göra med bloggen är frågan?
(Ni får ursäkta men i skrivande stund är klockan närmare fyra så mina åsikter kanske inte alltid kommer att vara så klara i detta inlägg. Jag hoppas att ni har överseende med detta.)

Tja, kära läsare(om jag nu har några), jag skapade den här bloggen för att kunna få ut mina tankar och reflektioner till er. Det är vad jag hoppas att kunna uppnå. Jag vill verkligen inte att den här bloggen bara ska bli ännu en av dessa tråkiga, trista vardagsbloggar. Därför kommer jag alltid att göra mitt yttersta för att upprätthålla ett så bra språk som möjligt. Dock kommer texten ibland, då andan faller på, att vara väldigt "talande". Hoppas att ni inte misstycker. Jag vill att då ni läst min blogg ska känna att det har varit givande på något sätt, det kan vara allt ifrån att ni lärt er något nytt om mig till att ni har fått en klarare insikt om världen i allmänhet. Jag kan säga redan nu i första inlägget, jag kommer inte att skriva något om jag inte har något att säga.

Det här är vad jag vill att min blogg ska bli, och jag ska göra mitt allra yttersta för att den ska bli utopisk. Men. Hur den kommer att utforma sig vet ingen, inte ens jag. För att citera en utav mina goda vänner. Den som lever får se...

Bijan